På väg hem, snart...

Om någon timme sitter jag på tåget hem, om det inte är försenat vill säga. Om så är fallet kommer jag att grina. Hemma härjar äckelsjuka, vilket innebär att min hemlängtan inte är så där jättestark, men desto mer behövs jag där hemma. Kräksjuka är inte min favoritsjuka. Jag skulle nog faktiskt beskriva min skräck för eländet som fobiskt stark.

Mina helgplaner går ut på att, förutom att inte bli sjuk, sova i min egen säng, njuta av att uträtta mina behov på vår egna toalett, äta torftig frukost vid mitt rosa köksbord, äta god hemlagad mat, och glo på tv i vår väldigt bekväma soffa. Det är helt ok att bo på hotell med all service, frukostbuffé och lyx, men det är inte hemma. Jag är ju en hopplös hemmaråtta som bara älskälskar att vara just hemma, så för min del blir det finfint att nu ha lite "praktik" i några veckor.

En underbar helg är slut!

Jag och Samuel har varit ute ett par timmar och ser coola ut i spegeln

Ni vet sådana där underkläder och nattlinnen med barnfigurer på, som Hello Kitty (horkatten utan mun), Snobben, nallebjörnar och andra töntiga figurer. Jag kan inte begripa att tjejer (kvinnor, donnor) som är över 14 år vill bära sådana underkläder. Varför? Känner man sig lite sådär lägereldsmysig, eller tycker man om att låtsas att man är 10 år? Vad tänker deras snubbar när de kryper ner i sängen bärandes en sådan där stor oformlig tröja med en fjantig björn i någon löjlig regnbåge? Jag skulle bli impotent alternativt full i skratt. Inte hett, helt enkelt. Inte liggeggande, så att säga. En annan hatgrej jag har är rosettdiadem på vuxna tjejer. Det är enligt min uppfattning inte alls snyggt. Ser faktiskt astöntigt ut.

Helgen har varit helt underbar. Jag älskar min familj och mina fina vänner. I fredags var det finfest hos Sussie med Ikea-tjejerna. Vilken härlig babbelkväll. Vi tjattrade, åt god mat, drack vin, blev bjudna på godrinkar av Sussie, och bara hade det toppen.

Lördagskvällen hade vi energibesök av min bundis Kerstin med sin familj. N, hennes man, ordnade så vår hatthylla sitter som berget, gotjejen E (Lokes klasskompis) kunde inte leka med Loke då han var i Uppsala, men hon och Samuel lekte asbra hela kvällen, och tonårsgrabben A är så himla härlig. Han sitter med och pratar och har så jäkla bra koll på omvärlden, känslor och sig själv. Shit vad den grabben kommer att bli en drömkille om ett par år. Vi åt mumsig middag, babblade och drack vin. Jäklar vad jag har druckit vin den här helgen.

I dag har jag varit ute och busat med Samuel i snön halva dagen. Vi träffade kompisar ute vid skridskobanan och blev bjudna på fika. Nu har fin-Linn och sötbarnen A och S precis åkt hem. De var hit en snabbis och fikade lite. Eller, Alfie blev som vanligt hungrig när han kom till oss så de fick korv med bröd. Alfie blir alltid hungrig när han kommer hit. Jag tror att det är för att hans kropp behöver lite E-ämnen, och hemma får han ju bara hemlagad ekologisk mat ;). Här äter vi fiskpinnar och grillkorv. Linn tycker att det är döpinsamt då han alltid med ynglig röst piper att han är hungrig. Jag tycker att det är asroligt. Ännu roliagre är det att han äter precis allt han blir bjuden på. Spelar ingen roll om jag ger honom fisksoppa, fiskpinnar, varmkorv eller kycklinggryta. Allt slinker ner, och då är han ingen allätare i vanliga fall.

Nu ska det packas inför ännu en Örebro-vecka. Jag har lovat mig själv att packa hälften så mycket som förra veckan. Har insett att jag inte har någon bacpacking-talang, vilket vill säga att det där med att packa lätt är inte min grej.

Linn fick tusen chanser att posera för mig, men hon valde att hålla andan och porra sig lite

Alfies nya grej är att inte låta sina ögon synas på kort, någonsin

Svea tycker om att busa, och äta ;)

Lilla skrotet har tappat sin första framtand uppe. Han är sprickfärdigt stolt över sin glugg!

Hemma!

Här hemma i skokartongshuset har tiden mer eller mindre stått stilla. Allt är sig likt, vilket är perfekt. Kiddosarna verkar ha haft en bra vecka och har inte hunnit sakna mig särskilt mycket.

Jag har varit asduktig på att inte falla för shoppingtrycket. Varje dag har jag gått förbi en massa härliga butiker i Örebro. Varje dag har reaskyltarna bokstavligen skrikit efter mig. Jag har till och med gått in i Noa Noa-butiken och suktat, och nästan övertalat mig själv att jag förtjänar en klänning när det är 70% rea. Köpte jag något? Nixpix. Inte ett enda litet plagg. Jag grinade lite inombords för att jag så gärna ville ha. Jag insåg dock väldigt snabbt att jag inte behöver mer kläder, egentligen. Jag har massor av finfina kläder.

Hur var då min första krut-vecka? Jo, den har varit riktigt bra. Intressanta diskussioner och många nya idéer och tankar. De flesta av kursarna är trevliga, riktigt trevliga. Nästa vecka ska jag ta med mig kameran för Örebro är en riktigt vacker stad.

Nu ska jag pussa på skitungar!

Hyllning!

Det här är ett hyllningsinlägg till en av mina fina vänner som har det taggigt just nu.

Jag har en vän som är inte bara en vän, utan mer kan beskrivas som en kärleksenergi. Maddilur är underbar hela vägen i i själen. En sådan vän som är en gåva. Hon är konstnär och ibland ett geni, ibland blåst. Lite som jag, med andra ord. Vi träffades för galet många år sedan när vi båda läste svenska A på komvux. Det sade klick vid första blicken, och vi liksom flummade in oss i varandra omgående. Vi levde helt olika liv då, men det spelade liksom ingen roll. Hon hade stabilt förhållande och jag söp mest bara ner mig hela tiden, och trodde att man måste gå igenom hela jäkla myrstacken för att finna den där nålen. Våra livssituationer har förändrats genom åren men vänskapen har bestått. Med Maddilur kan jag sväva. Hon hänger med i mina dagdrömmar, fantasier och galna idéer. Hon förstår skönheten i drakar och konstiga väsen. Vi talar om skuggor, gudomlighet, valmöjligheter, lycka, livet, och vardagsmåsten. Vi hörs inte ofta, men när vi sammanstrålar så ilar det lugn genom min kropp. I kväll så bubblade vi lite snabbt på facebook-chatten, och som vanligt så blir det så knasigt, och så härligt. Den här obeskrivligt fina vännen får mig att skratta åt de mest bisarra ting, och kommentarer.

M: nu surfar jag galna möbler o dricker vin
och du??

Jag: Vad surfar du på för fina möbler?

M-et skickar mig denna bild

M: så jävla ful

Jag: Hahaha...helt groteskt jäkla ful. Jag vill ha den. Jag vill ha den mycket. Vad kostar den? En miljard?

M:jag vet inte
jag hoppas de brännt upp den
den är en styggelse

Jag: Jag kan inte sluta skratta ihjäl mig. Det är som att se på fisting....så jävla rubbat att ens komma på....

M: hahahahahaha
jag älskar dig mona!
vilket gott skratt jag fick

Jag är så glad att du finns i min sfär, fina Maddis-haddis. Du ger mig så mycket glädje. Jag beundrar din styrka att bryta upp från ditt äktenskap, kämpa för att få ihop en vardag, och samtidigt komma ihåg att andas. En dag är allt det träliga över!

Soffan är för övrigt på min önskelista. Jag vill ha den, badly. Vet inte var den ska stå, men det kommer jag nog på.

Första kursveckan är snart slut. Det har varit toppen. En massa roliga och lärorika föreläsningar. Nu vill jag hem till knoddisarna!

Dag ett till ända....

Första dagen är avklarad. Det känns lovely. Något som inte känns lovely är att jag fick däng i risk, sällskapsspelet, av snubbar de tre. De gaddade ihop sig mot mig och skrattade råheter som att feministerna i Nordamerika snart dör ut, att Zlatan (en svart ensam infanteri-gubbe som tydligen hade ljumskskada och därför väntade med att attacker mig) mördar fjollarmén och så vidare. Jag hade ingen chans och min strategi sög, ordentligt. I morgon tar jag revansch!

Örebro är en mysig stad!

Att tycka om, att inte tycka om....

Goa Linn har precis gått hem. Hon kom hit och blev bjuden på fika. Jag blev bjuden på snällord. Det behöver jag för jag är lite nervös inför den här krut-starten. Precis innan jag skulle förklara hur orolig jag är att människorna på utbildningen inte kommer att tycka om mig, så började Linn berätta att de hade pratat om mig på IKEA i dag. Jättemånga hälsade, och jag är så saknad, så saknad. Jag sitter där på deras minnespiedestal och är deras finis, typ. Det var precis vad jag behövde få höra. Nu är jag lite lugnare. Finisarna på Salberga tycker ju om mig, och ikea-nerna tycker om mig. Någon människa på den här kruten borde ju tycka om mig lite i alla fall. Jag nöjer mig med lite, och jag hoppas att jag ska tycka om någon. På juristprogrammet har jag totalt kanske tyckt om 10 personer totalt, och det bland alla 150 jag gått i seminariegrupper med. Resten har jag verkligen inte tyckt om. Men, nu är det ju inte apdryga, prettoaktiga blivande jurister jag ska gå utbildningen med, lyckligtvis.

Förberedelser!

I morgon sticker jag, så i dag är en fixardag. Kiddosarna och jag ska utflykta oss in till Västerås . Vi ska fika, strosa och handla lite nödvändigheter. Jag har börjat gå igenom mina garderober för att välja kläder. Jag älskar mina kläder! Det mesta i garderoberna har jag inte använt sedan i våras då jag fortfarande pluggade i Uppsala. Numera har jag ju mest jobbkläderna på mig, vilket jag tycker om för då slipper man det här klädplanerandet. Men, nu ska här packas och då ska jag ju välja. Mr bejbi förstår inte problemet. Han har helt enkelt aldrig upplevt ett klädplanerande, eller ett planerande överhuvudtaget. Jag älskar att planera.

Jag: Det är asjobbigt att måsta välja nu vad jag ska ha på mig hela veckan. Jag vet ju liksom inte hur jag vill klä mig på onsdag. Daaaaa.

Mr bejbi tittar på mig som om jag pratar ett obegripligt språk: Jag har aldrig upplevt det problemet. Aldrig! Jag har privata kläder på mig alltid och jag tänker aldrig på vad jag sätter på mig.

Jag: No shit!

Vi snackar om mannen som levt halva sitt liv i kappsäck, kloster, och på diverse suspekta platser. En man med en oberördhet inför allt ytligt som jag inte kan annat än beundra. Ja, jag beundrar hans fokus på det bortom vad vi kan se trots att jag ibland sliter mitt hår. Vissa ytligheter måste man ju bara se. Eller så måste man inte det, egentligen.

Morgonen har för övrigt ägnats åt att lyssna på ljuvliga Cat Stevens. När jag var tonåring hörde jag Cat Stevens första gången och sedan dess har hans musik en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Då, när jag var tonåring, tyckte jag att det var förskräckligt att en sådan underbar artist valt att att konvertera till islam, och därmed sätta punkt för att förmedla sina underbara verk. Nu beundrar jag honom för att ha gjort precis det valet, att av kärlek till en annan individ, och religion, göra ett banbrytande val. Dessutom fortsatte han med musiken bara det att han valde att göra det i välgörenhetssyfte, och inte samma typ av musik. Det är underbart med val, tycker jag. Det finns så mycket vi som människor kan åstadkomma, både på gott och ont, med vår förmåga att välja. Med våra val påverkar vi såväl vårt eget liv som andras liv. Det är ett enormt ansvar vi har som människor, och konsekvenserna av dåliga val kan vara så förödande.

Cat Stevens, så gudomligt vacker att ord inte kan beskriva hans skönhet

In med det nya!

Ny blogg. Den gamla är låst för all framtid och nyckeln har jag ätit upp. Jag tänkte byta mitt skrivnamn, men så kom jag på att hur äldre och klokare jag än blir så är jag "Trespass". Det har jag ju hetat på nätet sen begynnelsen, åtminstone sen min nät-begynnelse. Dessutom så trespass-ar jag fortfarande hutlöst mycket. Jag försöker att låta bli, men det liksom bara sker ändå.

Tanken är att det ska bloggas i massor nu när jag får pausa från min familjevardag hela veckorna.